Det märks oftast en eftermiddag i juli. Himlen mörknar, regnet kommer på en gång och efter några minuter forsar vattnet över kanten på hängrännan som ett draperi framför fönstret. När skuren är över ser rännan ut som vanligt igen, men under den finns det en rad med urgröpt grus, och ibland en fuktfläck på källarväggen några dagar senare.

En ränna som rinner över vid ett kraftigt regn är inte alltid trasig. Ofta är den för liten, felaktigt lutad eller igensatt på ett ställe som inte syns från marken. Den som vill ha en bedömning av sitt eget tak kan läsa mer hos gbgtakochfasad.se, men en hel del går att reda ut själv med en stege, en tumstock och lite kunskap om hur mycket vatten det egentligen rör sig om.

Hur mycket regn är ett skyfall

SMHI använder en tydlig gräns. Ett skyfall är minst 50 millimeter på en timme eller 1 millimeter på en minut. Nästan alla skyfall inträffar under sommarhalvåret, och de är ofta så lokala att de bara täcker några kilometer. Det är därför ett skyfall i ena änden av en stadsdel kan passera helt obemärkt i den andra, och varför mätstationerna ibland missar dem helt.

Som jämförelse räknas regn som kraftigt redan när det faller mer än 4 millimeter per timme, och en kraftig skur ligger på ungefär 10 till 50 millimeter per timme. Ett skyfall är alltså många gånger mer intensivt än det regn som en hängränna oftast hanterar.

Omräknat till ett vanligt villatak blir siffrorna konkreta. Ett takfall på 60 kvadratmeter som får 50 millimeter på en timme tar emot 3 000 liter vatten under den timmen, eller ungefär 50 liter i minuten. Kommer regnet i en ännu tätare topp under några minuter blir flödet tillfälligt betydligt högre än så.

Lutningen längs rännan

En hängränna ska luta svagt mot stupröret. En vanlig tumregel är 2 till 5 millimeter per meter. Med för lite lutning blir vattnet stående och lämnar slam efter sig, och med för mycket hamnar rännans bortre ände så högt upp att vattnet från takfallet skjuter över den vid kraftigt regn.

Lutningen går att kontrollera med ett vattenpass och en tumstock, eller enklare genom att hälla en hink vatten i rännans högsta punkt och se om allt rinner mot stupröret. Ställen där vattnet blir stående visar var en rännkrok har böjts ned, ofta av snö eller av en stege som lutats mot rännan. Krokarna sitter normalt med 60 till 90 centimeters mellanrum, och en enda nedtryckt krok räcker för att det ska bildas en svacka.

Löv, barr och mossa

Igensättning är den vanligaste orsaken till att en i övrigt korrekt ränna rinner över. Löv samlas i rännan under hösten, barr faller året om och mossa från taket spolas ner och fastnar i stuprörets inlopp. Det sista är förrädiskt, eftersom rännan kan se ren ut medan själva tratten ner i röret är full.

  • Rensa rännor och inlopp minst en gång om året, gärna efter lövfällningen.
  • Kontrollera lövsilen i rännans utlopp om det finns en.
  • Spola stupröret med trädgårdsslang uppifrån och lyssna efter om vattnet rinner fritt.
  • Titta efter grus från takpannorna i rännan, eftersom det tyder på att pannornas yta börjar slitas.

Lövnät och rännskydd kan minska mängden skräp men samlar i stället löv ovanpå sig. Under en kraftig skur kan vattnet då rinna över nätet i stället för genom det.

Rännans storlek och antalet stuprör

Hängrännor säljs i några standardstorlekar, och den vanligaste på småhus är en halvrund ränna med en bredd kring 125 millimeter. Den är dimensionerad för ett normalt regn och en viss takyta per stuprör. Har taket byggts ut, eller sattes rännorna upp med för få stuprör från början, når de sin gräns redan vid en vanlig kraftig skur.

Ett extra stuprör mitt på en lång ränna halverar sträckan som vattnet behöver rinna och därmed flödet vid varje utlopp. Det är ofta billigare och effektivare än att byta till en större ränna. Vinkelrännor och takdalar, där två takfall möts, leder dessutom vatten från två ytor till samma punkt. Rännan precis nedanför en takdal är därför oftast det första ställe som svämmar över.

Is, snö och vårens smältvatten

Även om skyfallen kommer på sommaren påverkar vintern hur rännan klarar dem. Is som fryser i rännan kan trycka ut rännans framkant och lossa krokarna. Snö som glider av taket drar med sig rännan nedåt och ändrar lutningen. Det som såg rakt ut i oktober kan alltså ha en svacka i maj.

En kontroll efter tjällossningen är därför klokt. Titta längs rännans framkant från marken. Den ska bilda en rak linje utan veck. Kontrollera också att skarvarna mellan rännans delar är täta, eftersom en skarv som läcker vid ett vanligt regn läcker betydligt mer vid ett skyfall, och vattnet hamnar då rakt på fasaden eller sockeln.

Där stupröret slutar

Det sista ledet avgör var vattnet tar vägen. Ett stuprör kan vara anslutet till en dagvattenledning, mynna i en utkastare på marken eller leda vatten till en stenkista eller ett regnvattenmagasin. Vid skyfall räcker ofta ingen av lösningarna fullt ut, men skillnaden mellan dem är stor.

Ett stuprör som slutar i en utkastare precis intill grunden lämnar 50 liter i minuten alldeles vid sockeln. Marken ska luta bort från huset, och en vanlig rekommendation är minst 15 centimeters fall på de första tre metrarna. En ränndal av betong eller sten under utkastaren leder vattnet vidare. Ansluts stupröret till en dagvattenbrunn behöver brunnens sil rensas på samma sätt som rännan, och i många kommuner finns lokala regler om huruvida dagvatten från tomten får kopplas till den allmänna ledningen eller ska tas om hand på egen mark.

En regntunna kopplad till stupröret tar emot mellan 200 och 300 liter. Vid ett skyfall är den full på några minuter. Tunnan behöver därför ett bräddavlopp som leder överskottet bort från huset, och kopplingen på stupröret bör vara av den typ som släpper vattnet vidare ner i röret när tunnan är full.